VildaMorsan

Å inget tvång...så roligare än så här blir det inte idag...MEN..

Ett filmtips e väl alltid på sin plats?:)

Annorlunda film...där slutet....äsch...det får ni upptäcka själva!!:D

Tuddeluu!
// Karin

En ledig dag...

Varför är det liksom aldrig lediga? De ska alltid fyllas med en sjujäkla massa som man bara MÅSTE göra!

Jag tror vi alla, mer eller mindre, lever med en underlig inre stress, en prestationsångest som tar sig de underligaste former och attityder!

Jag kan till exempel ALDRIG göra nånting jag tycker e kul, om inte dagens alla måsten e avklarade FÖRST...

Ska ta en promenad med dotter ner i centrum senare....vill kolla efter en ny pocketbok osv...men näe, FÖRST ska det dammsugas, bäddas, tvättas, lagas mat, diskas, rastas hund osv....När man sen väl ÄR klar...ja då har typ alla affärer stängt!:)

Sicket underligt beteende egentligen...

En ledig dag borde man anamma....man borde blunda för de fåniga Måsten som biter en i rumpan hela tiden...man borde skjuta skiten under mattan en stund...Å verkligen utnyttja dagen till sådant man annars aldrig gör...

Ett knepigt fenomen tycker jag....man bygger upp en inre stress, en stress full av tvång och tristheter...

Å såna tror jag vi e lite till mans allihop...

Egentligen skulle jag ta med mig Zack...gå ut i skog och mark...fotografera lite eller kanske bara at en fika på en bergsknalle...egentligen skulle jag sitta på altanen och zippa rosé, som om jag inte hade ett bekymmer i hela världen...jag skulle gå till bibblan och leta gamla, mysiga romaner...eller skriva brev till rara brevvänner...jag skulle baka blåbärsmuffins...eller helt enkelt bara ligga på sofflocket och glo på tv...

Men NÄ....när man e ledig, då ska man gno ihjäl sig....så man stupar i säng, somnar som en klubbad säl...för att sedan traska till jobbet dagen därpå med tunga steg och mossa i skallen..Å så ska man längta hijäl sig till nästa lediga dag...så man kan upprepa idiotin en gång till:)

Känns det igen??

// Karin







Bara några bilder...därför att:)

När man har Den Här?:))




//Karin

Jag sitter å blir påverkad i alla direktioner av filmer som Twilight, New Moon och så vajdare...

Jag blir påverkad på ett lätt vemodigt vis...jag gillar verkligen filmerna, men samtidigt som jag tycker om dem...så blir jag lite ledsen när jag ser dem...för på NÅT underligt vis.känns det så ödesbestämt att jag ALDRIG kommer uppleva den där RIKTIGA kärleken!

Låter det trams och fjantigt?

Det gör det säkert...men never the less...det e så jag känner....jag kan bli fullständigt absorberad av funderingar kring hur enormt fin en äkta kärlek ser ut...hur 2 människor är villiga att ge allt för varandra...hur de skyddar, värnar om och tar hand om varandra!

Varför är detta bara vissa förunnat? Varför är det så gräsligt svårt att hitta rätt?

Jag trodde EN gång att jag var där...att jag gjort min "home run"....men hell no....det var det sunkigaste av alla sunkiga bottennapp...bara det att föremålet för mina känslor var en jävel på marknadsföring...av sig själv, menar jag...å jag svalde betet med hull och hår....vilket nästan kostade mig livet!

Jag vill åxå känna den där kompletta samhörigheten...tryggheten...jag vill också bli gammal tillsammans med DEN DÄR människan som betyder allt för mig..men näe, sånt e det inte riktigt i verkligheten.

Inte alla som någonsin studsar på den där rätte....inte alla som hittar honom/henne....å klyschan att "det finns någon för alla"...är just bara det, en klichée!

Såna som jag borde inte se kärleksfilm...vi borde enkom kolla drama....för vi lägger ribban ganska högt och när man letar Hollywood-kärlek, då blir man bara besviken....men i min stora enfald hoppas OCH tror jag ändå i mitt stilla sinne...att det borde ju faktiskt finnas någon där ute, som man kan växa tillsammans med...som man kan må bra av att ha i sin närhet...som man känner trygghet tillsammans med...och som man värnar om med hull å hår...

Det gäller bara att sålla agnarna från vetet...att se "bakom ridån"...att lägga märke till de där extra kvalitéerna som kanske inte e mitt i rampljuset, men likväl DÄR....i blicken, i rösten i tanken...

Happ...det var några småfunderingar från en lite lätt övergiven person...inte övergiven i ordets bemärkelse, utan mest övergiven inuti...små förhoppningar som övergivit...och som lämnat plats för en supertrist verklighet...

JAG kan inte hitta den rätte för mig...för jag har världens kassaste omdöme...och faller alltid för FEL person...alltid, alltid, alltid...så kanske jag helt enkelt ska försöka terapeuta mig själv...lägga om kurs....å vara grymt nöjd med mitt singelliv....för det vet ju alla...det e mycket bättre att vara singel och fågelfri, än singel i ett förhållande som stinker långväga...Å det verkar ju vara dne typen av förhållanden jag syltar in mig i!

Synd om mig va?:)))

Inte ett dugg egentligen....jag mår generellt attans bra...men ibland så...ibland saknar man den där...som man drömt om och läst om...och sett på film hela sitt liv...den RÄTTE!

Finns han? Vad tror ni??:)

Pözz o ha en finfin Söndag!

//B

superskön, dundergo...e ruskans impad av vår egen Robyn, som redan hållit på i massor av år...å still going strong:)

tajm att log out för idag!

//Karin

Nu har väl den absolut första chocken av att vara "med ny blogg" lagt sig...å känslan av att man e mol alléna börjar landa den åxå.

Är man van att blogga på en relativt pytteliten portal, där alla känner alla...å man liksom e garanterad en hel drös med kommentarer vid varje inlägg....så blir kontrasten abnorm:)
Men iaf....Nu e det som det e...å here i am....Å den egentliga orsaken till bloggskrivandet e ju lusten att kludda med ord...Det gör jag lika bra här som nån annanstans!

Lördag idag...kvalmigt ute....lite skyar på himlen...Tänk, jag bara ÄLSKAR årstiden som kommer nu...hösten, den kravlösa!
Man slipper den klibbiga värmen, man slipper grilltvånget, man slipper ha ett pisskasst samvete för att man INTE placerar sin vintervita, blekfeta kroppshydda till allmän beskådan på någon badstrand...Hösten är en riktig Hallelujah-årstid:)

Fått kommentaren "Men du e ju bohusläning, du ska väl älska sommaren"....

Varför då?? Måste en bohusläning älska att flasha sig, att äta kolgrillad flintastek, känna svetten rinna utefetr ryggraden MER än en Skåning till exempel...eller mer än en dalmas?

Underligt tänk, tycker jag...

Nu e iaf hösten på ingång...å jag ÄLSKAR`T!:)

Långa promenader i behaglig, men småkylig luft....mys hemma med tända ljus...ingen press att man måste vare sig det ena eller det andra...PUNKT!:)

Vintern e fin den med...så länge det inte ligger en och en halv meter snö på pisskasst plogade vägar i 3 månader...en LAGOM vinter e en jättemysig vinter...å våren e ok den med...
Sommaren däremot....visst...fin på många vis...men jäkligt stressande på många andra...

Nu e det Lördag...i början av hösten....å jag e tokförkyld...men never mind...Idag ska jag läsa, se på tv, greja med nya bloggen och bara göra vad som känns bäst just där o då!

Å på den vägen e det....

Å med detta stänger jag ner min nya blogg för idag...(nygamla kanske man kan säga, då kontot legat här ett par år) :) men men...bättre sent än aldrig...
Natt natt alla bloggtroll!:)

/Karin alias Vilda

Följ min blogg med bloglovin

Tänk vad man ska behöva gå igenom för att få till en "RIKTIG" blogg....*suck*....

Det märks förmodligen att man bloggat på slappfisarnas portaler...där allt e klippt och skuret, och kodat och dekodat...och man slipper tänka, fundera, svettas, få psykbryt och fan å hans moster...

Jösses ....jag e sextitalist...HELT befriad från ord som HTML, HEXKOD, Stilmall och annat pillejox i hårddisken mellan öronen:)

Men men...med god hjälp av MYCKET frustrerad och irriterad tonåring....så tar det sig, sakta men säkert....som mordbrännaren sa och vifta med hatten!:)

//V

Ska man tydligen vara med i....för att inte bli helt sjukt övergiven här ute:)





// V

Man KAN bråka om ämnet familjepizza!

Det finns nästan lika många orsaker att bråka om den här degklumpen, som det finns centimeter i radie på den!

En av fyra, gillar BARA Cappricciosa....Två av fyra gillar INTE cappricciosa...En av Fyra vill ha en egenkomponerad, stark skapelse...Tre av fyra kan TÄNKA sig Kebab Special, En av fyra kan INTE tänka sig Kebab Special...En av fyra (samme En)...kan inte tänka sig NÅGONTING nytt alls utan vill helt plötsligt inte ha pizza alls, om det inte blir just den nämnda Cappricciosan!

Tre av fyra blir sura...vill sturnta i hela mikkelmanget...

Vad ska man då äta?

Falukorv och makaroner? Tre av Fyra får nåt vilt i blicken och börjar tugga fradga av vanmakt...

Grilla? Två av fyra suckar djupt...Det tar tid, vi har ingen grillkol, vad ska grillas och så further och så on...

Hemmalagade hamburgare? En av fyra (den som får göra dem) VILL inte...

Korv med bröd? Tre av fyra blir purkna på allvar...det e ju för fäääen ingen middag...(sant iofs)

Summa av kardemumma...

En styck Familjepizza....halva Cappricciosa, halva kebab special....

När den så står på diskbänken och osar ut sina odörer av blandat och hopslängt...

Så e Fyra av Fyra inte hungriga längre...

*poff*

//V



egenkomponerad...not bad, ha?:)

                                               


Hundgalen singelmorsa till 3 ganska så vuxna kottar:)

Att vara singelmamma till vuxna barn e en utmaning allt som oftast....det e inga osnutna minifisar som ränner runt mina ben längre...utan 2 myndiga och 1 myndig inom ganska överskådlig framtid...som trasar runt mina hasor...som tycker, tänker som vuxna...som ÄR vuxna...men som har en fullständigt absurd kapacitet i ämnet "dra fram o stöka till"!:)

Vi är för det allra mesta enormt goa vänner....vi känner varandra utan och innan...vi delar en hel hög med minnen, på både ont och på gott....MEN...
NÄR det brakar loss oss emellan...Ja, då smäller det skyhigh!:)



Å jag förvandlas...enligt DEM....till nånting sånt här.......

Kanske de har rätt...litegrann iaf....för jag e liksom inte världsberömd pga mitt underbara tålamod eller min finurliga eftertänksamhet...Utan jag "smäller i vinden"....får utbrott....det hörs, det märks...å det lämnar efterdyningar på ytan...Cant help it, jag e skapt såndär!

Vi har åxå en labradorkille....en helt ljuvlig liten hårboll vid namn ZACK.Zack e min drömhund...en jag längtat efter i hela mitt vuxna liv. Jag växte upp med en likadan labbkille som blev min i Augusti 1970, Kim. Kim var min själsfrände under 11 långa år...å livet fördunklades rejält den där sommardagen 1981, då han gick till sista vilan. Nu hör det till saken att Zack är i rakt nedstigande led, släkt med KIM, så inköpet av honom var aldrig en fråga...utan mer ett faktum...pangBom, så hade man en hårdrösande, fästinghysande hårboll igen, efter ett x antal andra hundar av olika raser. Labradoren e enligt mig DA hund...den ultimata rasen, med sina varma ögon och smörgåsen i blick...MIN hund...på ont å på gott....mest på gott....fast ibland övermäktigt nedskräpande...å DÅ på ont:)



Selma är en kattkille...vi trodde han var en tös...därav namnet...men så grodde det ut ett par gigantiska bollar i rumpan på honom....å kaboom....vi var stolta innehavare av Kungshamns enda transa-katt:) Selma...som numera e befriad från de stora bollarna å en ganska loj kastrat:)

Vi bor på Sveriges bästa kust...VÄSTKUSTEN...i ett tyyypiskt litet fiskeläge. Här finns dock allt. Affärer, pizzerior, systembolag och hål i en husvägg som kallas "Posten"...Här finns järnaffär, pub, sjuhundraelva hårfrissor och både polis o brandkår...Not bad för en håla i den här storleken. I självaste samhället finns väl cirka 4-5000 året-om boende...i hela kommunen briljerar cirkus 10.000 stolta Sotenäsare 12 månader per år. Ingen metropol, ingen Big City....men i mitt hjärta det bästa som finns.



Problemen är väl som på alla andra småställen...sladder, skvaller, ryktesspridning och annat bullshittande. Men generellt är det gemytligt att bo här...man har ett stabilt nätverk av bekanta och man e sällan övergivet ensam. Däremot kan fenomenet "alla känner alla" kännas både påträngande och kvävande ibland...då får man hallucinera ett bricanylintag, gilla läget, sätta näsan i vädret och gå vidare!

Detta var lite om mig...mer to follow. Kommer skriva om vardagens happenings och konsekvenser...men en sak i taget. det här får väl lov att anses som en skaplig start?:)
Väl mött...å welcome back!:)

//Vilda